Häromkvällen beslutade vi oss för att lyxa till det med att äta ute på en restaurang. Det är sjukt hur mycket man uppskattar en vällagad måltid och bli serverad efter fem veckor med burkmat, tomatsås, nudlar, pasta och ägg. Jag hade helst beställt en fet stek eller fisk men tyvärr hade min budget spruckit så det fick bli en cheeseburgare med pommes. Men jag klagar inte för det var rena himmelriket i min mun.

 

 

 

 

Såhär ser planen ut:

På måndag sätter jag och Karin oss på greyhound bussen från Byron till Brisbane för att hämta upp vår campervan där vi kommer tillbringa de 11 nästkommande nätterna. Vi kommer direkt åka till Surfers Paradise eftersom Karin inte har varit där. Där stannar vi en eller två nätter för att sedan köra söderut till olika ställen påvägen ner mot Sydney som är slutdestinationen. Där stannar vi två nätter innan vi drar ut i bushen och startar vår körsbärskarriär!

 

Hur mycket jag än älskar Byron Bay så känns det kul att dra vidare på nya äventyr!

Så jag vill tacka Byron och alla människor som jag lärt känna här för fem helt fantastiska veckor, jag säger inte adjö utan jag säger på återseende!

 

 

Det blev bara fem nätter på Main Beach, tanken var ju att vi skulle jobba men vi trivdes inte alls där så det fick bli en flytt till Aquarius till Karin och Mira. Nu bor vi åtta tjejer i en liten ”stuga”. Påminner lite om en skidstuga, hur mysig som helst!

Här får man också matbiljetter så man får middag på kvällarna, man behöver bara köpa en dricka för 3 dollar (20 kr).

Kvällen igår tog en tvärvändning som resulterade en axel ur led och hjärnskakning.

Vi var på Nomads och chillade med ett par människor, vi hade en lek där man inte fick säga "mine" och självklart så råkade jag göra det och straffet var att man skulle göra tio armhävningar. Men jag klarade inte ens en innan axeln knäcktes till och hoppade ur led. Jag satte mig upp och efter det så svartnade det för ögonen, jag svimmade och föll med axeln och huvudet i marken. Jag vaknade upp av att jag hörde folk säga "Call 000 for an ambulance", men fick snabbt tillbaka medvetandet och kände att axeln hade hoppat tillrätta igen eftersom jag landade på den när jag svimmade. Men jag sa åt dom att jag var okej och att det inte behövdes någon ambulans eftersom axeln var okej. Tyvärr så landade jag rejält på huvudet och förmodligen så har jag fått hjärnskakning. Så kvällen blev minst sagt inte som jag hade förväntat mig men idag mår jag helt okej, huvudet värker och jag har svårt att röra armen men det kunde ha slutat så mycket värre än vad det gjorde.

 

 

Jag, Kim, Karin och Mira bestämde oss häromdagen för att åka ut på kajakturen vi vann och eftersom vi hade två stycken 2-4-1 biljetter till det så passade det alldeles utmärkt att Mira och Karin följde med. Förväntningarna var skyhöga och bilden jag hade i mitt huvud var att vi skulle glida fram på vattenytan med våra små söta kajaker, strålande sol, hoppandes delfiner överallt och enorma valar...

Tyvärr blev ingenting som jag hade förväntat mig. Det var ruggigt och kallt i luften med lite regn, folk blev sjösjuka och kräktes i vattnet. Vi hade blivit lovade gratis tim-tams (australienska kakor), snorkling och en underbar dag. Vi fick en liten kaka, äckligt te och vi fick inte snorkla. Istället så stod vi huttrandes på den lilla stranden vi var på och längtade tillbaka till hostelet för att ta en varm dusch och gott te.

Nu låter jag jättenegativ men i facit i hand så blev det faktiskt en riktigt rolig eftermiddag, vi fick se en stor val, några delfiner och vi flummade mest runt och skrattade åt situationen.

Free food shelf är en hylla och en plats i kylskåpet där man ställer mat om man ska dra vidare till ett annat ställe och inte orkar släpa med sig maten eller om man bara inte behöver eller vill ha det så andra kan ta den. Det gäller att hålla ögonen öppna för det finns många hungriga backpackers och det är först till kvarn som gäller för vipps så är det borta. På hyllan har vi hittat mycket bra fynd såsom en halv kyckling, ett helt hamburgepaket, pasta, ris, kryddor, te, kaffe, bröd m.m.

Såhär kan en lyxmåltid se ut.

 

 

Varje dag vid solnedgången sätter sig ett gäng människor med varsitt instrument och improviserar musik medans solen går ned. Så jag och mina två brasilianska följeslagare beslutade oss för att gå ned till stranden och kolla. Det är sånna här småsaker som gör Byron så fantastiskt!

Häromdagen beslutade jag och Kim oss för att sluta jobba och flytta till ett annat billigare hostel. Anledningen var att vi jobbade tre timmar om dagen sju dagar i veckan vilket har varit helt okej, men nu när högsäsongen börjar komma betyder det att vi skulle vara tvungna att jobba runt 4-5 timmar varje dag vilket blir alldeles för mycket bara för boende. Dessutom så vill vi båda ha semester så de två senaste dagarna har det varit strandhäng för hela slanten.

Men en annan god nyhet är att vi båda har fått jobb på det hostelet vi bor på nu. Som det ser ut nu kommer vi jobba fyra dagar i veckan i 2-3 timmar så det är