Jag får be om ursäkt för den dåliga uppdateringen men det händer hela tiden saker här och de senaste dagarna har varit hektiska med en massa fixande med jobbsökande, fixa RSA (man måste ha ett certifikat så man får servera alkohol, nödvändigt att ha för att få ett jobb inom restaurangbranschen), letande efter boende, CV osv. Det tar väldigt mycket på krafterna men nu börjar saker och ting ordna upp sig och vi har fixat boende för de närmsta veckorna och har säkrat jul och nyår i Sydney. Kommer bli FETT! För tillfället bor vi på ett hostel som vi har bokat in oss på för två veckor. Sedan flyttar vi till ett long-term hostel där man bor om man vill stanna för en längre tid. Det ligger 15 minuter från centrum men priset vi kommer betala är väldigt bra! Så det känns skönt att ha boende fixat, nu ska man bara ut i arbetslivet med!

Det som har hänt de senaste dagarna är att fyra dagar innan vi skulle starta vår körsbärskarriär får vi ett mail av arbetsgivaren som sa att på grund av det dåliga vädret så har det flyttats fram en månad. Så det var bara att ändra planerna och vi beslutade oss för att ge Sydney en chans för att stanna där på långsikt.

Genom kontakter till mig fick jag och Karin bo gratis hos en svensk tjej på Manly. Manly ligger 30 minuter från Sydney med färja och jag skulle beskriva det som Byron Bay fast med ett större centrum vilket jag verkligen gillade. Dagarna bestod av häng med sköna människor, kolla runt i centrum, chill på stranden och hann även med att surfa, tough life huh? Måste också tillägga att den första (varma) duschen på nästan två veckor var heeeeelt fantastisk!

Vi flyttade in till centrum och på kvällen var vi på Woolworths (stor mataffär) där gick vi runt och hade inte en aning om vad vi skulle göra till middag. Vi båda var trötta på burkmat och tänkte att vi skulle göra något annat istället för tonfisk, makrill, pasta eller nudlar. Det måste vara som att någon som har hört vår bön för vi träffade på vår rumskamrat och hans italienska vän som tydligen var jätteduktig på att laga mat. Vi blev inbjudna till middagen och inte en krona behövde vi betala. På menyn stod det risotto med kyckling och svamp, kycklingklubbor tillsammans med stekta grönsaker och till efterrätt melon. Efter två månader utan ”riktig” mat så var jag i himmelriket! Så lyxigt!

Eloge till er som orkade läsa denna oändliga texten!

Något jag har varit ännu sämre på är att fotografera, så ni får nöja er med denna sålänge!

Blue Mountains blev sista stoppet på vår campingresa. Vi fick se de berömda Three Sisters som är väldigt populära bland turister. En tre timmars runda längs bergen stod på tur med fina vattenfall längs vägen och fin natur. Kändes lite väl turistigt men nu har vi sett det och det var lika bra att passa på när vi ändå var i krokarna. Vi tillbringade sista kvällen med vanen vid en jättefin plats med en stor sjö.

 

Dessa 11 dagar on the road har varit helgrymma! Jag trodde inte jag var någon campingmänniska men det visade sig att jag hade fel. Vi har fått se så mycket som inte går att sätta ett pris på. Det bästa under dessa dagar var definitivt Red Cliff/ Lake Arragan tillsammans med alla kängurus, en riktigt häftig upplevelse!

 

 

 

 

 

Ett koala sjukhus var nästa anhalt, vi hade kollat upp vad man kunde göra i Port Macquarie i min lonely planet bok om Australien som används mycket flitigt (Tack Moa!). Där hittade vi ett koala sjukhus och eftersom vi inte sett koalor tidigare så var det givet att vi skulle dit innan vi åkte ut på motorvägen igen. Det var väl inte full action där direkt, men så söta! Jag ville bara ta med mig alla hem och gosa med!

Grattis världens bästa pappa på födelsedagen!

En skumpig och kringelikrokig väg på drygt två timmar anlände vi till slut till Dorrigo National Park. Med nästan 40 grader i luften och knappt något vatten kvar satte vi på oss våra ryggsäckar, träningsskor och hade kameran i högsta hugg. Vi kände oss som ett pensionärspar (no offense) vandrandes in i skogen för att kolla träd och blommor. Det enda som egentligen intresserade oss var vattenfallen och självklart den fina regnskogen. Lyckan när vi kom ut från skogen till vår bil efter tre timmar var obeskrivlig, en kall cola låg i kylen och svepte den i ett nafs. Precis som alla andra kvällar somnade vi tidigt och nu börjar jag och min rygg bli lite osams. Vår campervan i all ära men ”sängen” är väl inte den skönaste jag sovit på.

Klockan 05.50 ringde klockan på mobilen och vi gick ut och kollade in och (självklart) tog vi en del bilder soluppgången. Det var så mäktigt och den perfekta starten på dagen, vi gick tillbaka huttrande till vanen och somnade om.

 

I Surfers träffade vi en aussie som rekommenderade ett par ställen vi bara inte fick missa. Två av de ställena var Redcliff och Lake Arragan vilket visade sig vara två platser vi sent skulle glömma. Efter en rad med känguruvarningar på vägen så var vi hel spända på att få se vår första känguru. Vi svängde av till en liten grusväg där vi efter bara några 100 meter blev rent ut sagt slagna i ansiktet av hur många känguruer vi såg. Vi var i känguruparadiset! Efter ett X antal minuter och ett X antal bilder hoppade vi in i bilen igen och fortsatte köra längs grusvägen tills vi såg den så kallade Redcliff som precis som namnet är röd. En riktigt häftig syn!

Vi åkte till Lake Arragan som låg bara några minuter från Redcliff. Där beslutade vi oss för att stanna för att göra middag i det lugna och fridfulla. På menyn stod det makrill i tomatsås med lök och pasta, kände oss som riktiga mästerkockar! Efter maten fick vi båda cravings efter choklad och chips så vi tog tag i saken i och åkte till den närmaste butiken. Omringade av känguruer med bakluckan uppe och utsikten över havet med både choklad och chips så kunde vi inte ha det så mycket bättre, här snackar vi livskvalité!

Detta är ställen som inte många har hört talas om så inte en enda backpacker kunde synas till. Bussar går inte dit ut så detta skulle inte vara möjligt för oss ifall vi inte hade hyrt en campervan. Så jag kommer alltid vara tacksam över att vi träffade Shane som berättade detta för oss för detta var minst sagt en upplevelse och en syn av The Real Australia.

Ballina var nästa stopp som ligger en och en halvtimma från Surfers. Påvägen stannade vi till i Coolangatta för frukost med utsikt över havet. När vi kom till Ballina letade vi direkt upp Medicare kontoret så vi kunde få vårt kort som vi behöver vid sjukvård. (Det är så att Australien tillsammans med andra länder, inklusive Sverige har ett samarbete att får samma sjukvård gratis hemma som i Sverige som i Australien, men då måste man skaffa sig ett medicare kort). Vi åkte runt och kollade efter ställen där vi kunde sova och det gick alldeles utmärkt, vi hittade en rastplats med toaletter, bänkar och en väldigt stor damm där jag förövrigt såg en bebiskrokodil (!!) gissa om jag vart förvånad! Tidigare på dagen tog vi vanen och körde längs kusten och stannade till på en strand för att ta ett dopp. I Ballina var det stekhett med 28 grader, så ett dopp var välbehövligt! Vi gjorde mat och satt och planerade lite vart vi ska härnäst… Vi avslutade kvällen med att kolla på en film.

Jag och Karin tog greyhoundbussen från Byron till Brisbane för att hämta vår campervan. Jag fick den stora äran (eller?) att börja köra… i vänstertrafik. Det börjades med lite smått panik och det kändes som första gången då jag övningskörde. Som tur var kom jag in i det väldigt snabbt och allting gick som en dans på rosor.

Första stoppet var givet, vi såg detta som ett ypperligt tillfälle att svänga av mot IKEA!

Vi småsprang in till IKEA helt lyriska, dels för att vi hade klarat oss genom trafiken smärtfritt och dels för att vi visste vad som komma skall. Med bestämda steg gick vi raka vägen till restaurangen (såklart!) och beställde varsin köttbullar med mos, gräddsås och lingon. Jag säger bara, det var en måltid att minnas! Vi tog en snabbcheck runt där inne och stod lite allt för länge på avdelningen där den svenska maten var. De hade smakprov på olika svenska kakor såsom pepparkakor, havrekakor, knäckebröd med sylt, godisar osv. Och självklart vill man inte vara oförskämd och inte provsmaka på allt, gärna två gånger…

Vi körde vidare mot Surfers Paradise och hittade mycket smidigt en parkering precis vid havet där vi kunde stå på gratis. Där stannade vi två nätter då vi hann med att träffa Mira som nu ska iväg till Brisbane i hopp om att hitta ett jobb, hade världens godaste frukost efter en långpromenad på den grymt fina strandpromenaden. Vi hann också med att hänga på stranden (standard). Storhandla på woolworths. Inviga vårt kök med en gourmetmiddag bestående av grönsaker, tonfisk och tomatsås, deeeelicious! Helt enkelt riktigt bra dagar med vår kära campervan som förövrigt är grym! Den har allting, soffa med ett bord som man gör om till en stor säng, kylskåp, förvaringsskåp, gasplattor så man kan göra mat, handfat, campingstolar osv osv. Vi båda trivs som fisken i vattnet!

Här kommer ett par bilder från början av vår roadtrip!

Det här med att lämna folk är inte riktigt min grej…Efter fem veckor i Byron har jag lärt känna så mycket nya människor, vissa som jag bara har haft en liten konversation med och vissa som jag kommit mycket nära. Det värsta är att 98 % eller kanske ännu mer av alla de människor jag kommer träffa under min resa kommer jag aldrig se igen vilket känns så fruktansvärt tråkigt.

Men det funkar inte att tänka så utan det är något som man måste räkna med, man får helt enkelt vara glad för den tiden man har fått och se framåt för jag vet att jag kommer träffa nya helt fantastiska människor.

Jag har också tänkt på det att hur mycket jag än älskar det här stället så kommer det aldrig bli detsamma, för det är helt och hållet personerna man träffar här som gör stället så himla bra. Det är bäst att lämna när flaggan är i topp och det är så jag känner nu för det är lätt att man blir för bekväm och gärna stannar på ett ställe för en längre tid.  Så ifall jag kommer tillbaka eller inte, så kommer jag alltid minnas Byron Bay som ett underbart ställe med ännu fler underbara människor.

Idag hyrde jag, Karin, Lindsay och hennes två tyska vänner en bil för att åka till en marknad så låg mitt ute i ingenstans, där kunde man hitta allting: Från levande djur man kunde köpa till gräsliga mössor. Vi besökte också två vattenfall där vi satt och njöt i solen.

 

Häromkvällen beslutade vi oss för att lyxa till det med att äta ute på en restaurang. Det är sjukt hur mycket man uppskattar en vällagad måltid och bli serverad efter fem veckor med burkmat, tomatsås, nudlar, pasta och ägg. Jag hade helst beställt en fet stek eller fisk men tyvärr hade min budget spruckit så det fick bli en cheeseburgare med pommes. Men jag klagar inte för det var rena himmelriket i min mun.

 

 

 

 

Såhär ser planen ut:

På måndag sätter jag och Karin oss på greyhound bussen från Byron till Brisbane för att hämta upp vår campervan där vi kommer tillbringa de 11 nästkommande nätterna. Vi kommer direkt åka till Surfers Paradise eftersom Karin inte har varit där. Där stannar vi en eller två nätter för att sedan köra söderut till olika ställen påvägen ner mot Sydney som är slutdestinationen. Där stannar vi två nätter innan vi drar ut i bushen och startar vår körsbärskarriär!

 

Hur mycket jag än älskar Byron Bay så känns det kul att dra vidare på nya äventyr!

Så jag vill tacka Byron och alla människor som jag lärt känna här för fem helt fantastiska veckor, jag säger inte adjö utan jag säger på återseende!

 

 

Det blev bara fem nätter på Main Beach, tanken var ju att vi skulle jobba men vi trivdes inte alls där så det fick bli en flytt till Aquarius till Karin och Mira. Nu bor vi åtta tjejer i en liten ”stuga”. Påminner lite om en skidstuga, hur mysig som helst!

Här får man också matbiljetter så man får middag på kvällarna, man behöver bara köpa en dricka för 3 dollar (20 kr).

Kvällen igår tog en tvärvändning som resulterade en axel ur led och hjärnskakning.

Vi var på Nomads och chillade med ett par människor, vi hade en lek där man inte fick säga "mine" och självklart så råkade jag göra det och straffet var att man skulle göra tio armhävningar. Men jag klarade inte ens en innan axeln knäcktes till och hoppade ur led. Jag satte mig upp och efter det så svartnade det för ögonen, jag svimmade och föll med axeln och huvudet i marken. Jag vaknade upp av att jag hörde folk säga "Call 000 for an ambulance", men fick snabbt tillbaka medvetandet och kände att axeln hade hoppat tillrätta igen eftersom jag landade på den när jag svimmade. Men jag sa åt dom att jag var okej och att det inte behövdes någon ambulans eftersom axeln var okej. Tyvärr så landade jag rejält på huvudet och förmodligen så har jag fått hjärnskakning. Så kvällen blev minst sagt inte som jag hade förväntat mig men idag mår jag helt okej, huvudet värker och jag har svårt att röra armen men det kunde ha slutat så mycket värre än vad det gjorde.

 

 

Jag, Kim, Karin och Mira bestämde oss häromdagen för att åka ut på kajakturen vi vann och eftersom vi hade två stycken 2-4-1 biljetter till det så passade det alldeles utmärkt att Mira och Karin följde med. Förväntningarna var skyhöga och bilden jag hade i mitt huvud var att vi skulle glida fram på vattenytan med våra små söta kajaker, strålande sol, hoppandes delfiner överallt och enorma valar...

Tyvärr blev ingenting som jag hade förväntat mig. Det var ruggigt och kallt i luften med lite regn, folk blev sjösjuka och kräktes i vattnet. Vi hade blivit lovade gratis tim-tams (australienska kakor), snorkling och en underbar dag. Vi fick en liten kaka, äckligt te och vi fick inte snorkla. Istället så stod vi huttrandes på den lilla stranden vi var på och längtade tillbaka till hostelet för att ta en varm dusch och gott te.

Nu låter jag jättenegativ men i facit i hand så blev det faktiskt en riktigt rolig eftermiddag, vi fick se en stor val, några delfiner och vi flummade mest runt och skrattade åt situationen.